Go to Top

Vi möter Huda Farah

Hej Huda! Vill du börja med att berätta lite om dig själv?

Jag heter Huda Farah. Är 29 år, bor i  Burlöv som ligger i mellan Malmö och Lund. Är gift och har två små barn. Vad mer? Jo, jag gillar mörk choklad och jobbar som tolk i Somaliska…

Hur kom du in på att jobba med tolkning?

Jag började “jobba” som tolk långt innan jag officiellt blev en tolk, som min farmors personliga ombud när jag var 18 under tiden jag läste på gymnasiet. Att vara personlig ombud innebär att man bistår den enskilde och företräder denne inför myndigheter. Eftersom jag skulle företräda min farmor innebar det behov där jag också skulle tolka för henne. Vidare var jag även engagerad inom den somaliska samfundet, föreningslivet där behovet var stor många gånger. På den vägen är det. Mitt första officiella tolkuppdrag via en tolkförmedling fick jag för ca sju år sedan. Det var en ganska naturlig utveckling och nu är jag här…

Vi delade faktiskt med oss på bloggen tidigare detta med sådana som “jobbar” som tolkar (länk). Det berörde då mer barn/ungdomar som tolkar för sina anhöriga. Är detta ett vanligt fenomen enligt dig?

Jo, som artikeln belyser förekommer det för ofta. Det kan i värsta fall få allvarliga konsekvenser. I mitt tidigare fall som var jag i alla fall vuxen, fastän utan minsta vetskap om sådant som tolksed med mera. Men jag tror att det är bättre med tillgång till tolkar nu än vad det var omkring 10 år sedan, att det ställs rimligare krav dessa dagar. Jag hoppas på en klokare lagändring med tydligt förbud emot att minderåriga tolkar. Man borde rent av införa vissa kunskapstester för alla som tolkar överhuvudtaget? För att undvika sådana som översätter t.ex.  högsta domstolen som “ett högt hus”, något som faktiskt har skett i ett asylärende.

Jo, branschen är nog åt rätt håll. Vad tycker du annars bäst om inom detta yrke?

Det jag tycker bäst om är friheten, att själv bestämma de tider som jag vill jobba som en frilansare, att kombinera att jobba hemifrån (via telefon) samt på plats. Det är guld värt att kunna vara flexibel som en småbarns mamma och speciellt vissa perioder mer än andra. Jag trivs bra verkligen med att inte att vara bunden och kan inte riktigt tänka mig ett vanligt kl. 08.00-17.00 jobb.

Du får det att verka väldigt skönt ja. Om vi vänder på det, när är det svårt, något fall du kan dela med dig?

Som när något av mina barn helt plötsligt springer in i rummet samtidigt som jag försöker tolka via telefon? Skämt åt sido. Det har väl hänt någon gång, och jag fick självklart ursäkta mig för en stund. Oftast är sådana hinder inga problem så länge man sköter det på ett snyggt sätt, det vill säga ursäkta sig kort via en god ton.

Annars då jag tar en del av människoöden i så många olika sammanhang är det svårt att välja just ett unikt fall. Avslag vid Migrationsverket kan ibland vara svårhanterliga på olika sätt, när familjer splittras. Om jag måste välja ett uppdrag som var svår på ett känslomässigt plan är när jag tolkade för en gravid mamma på mödravården. Via rutinkontroll fick hon beskedet att hon var testad positiv till HIV. Det var extremt tungt att förmedla, att tolka. Jag kom nu tänka ett annat fall som olyckligt berörde ett självmord. Det finns många svåra fall som jag har varit med om, samtidigt är det speciellt vid sådana tillfällen man verkligen måste agera professionellt. Jag tror de flesta tolkarna har varit med om ett eller flera uppdrag då man får helt enkelt avbryta för en stund så alla parter kan åter samla sig tillbaka till konversationen.

Tungt och kanske ibland underskattat. Finns det fall där du känner dig extra uppskattad?

Inget utöver det vanliga som jag kommer på. Det händer ibland att någon uppdragsgivare skickar ett “tack-mail” där de beskriver  sig väldigt nöjda med hur smidigt med mera uppdraget har gått. Senaste gången jag fick ros var nog i tingsrätten i Malmö, flera nämndeman och ena advokaten berömde mig och sa att de tyckte att jag var väldig tydlig och bra. Speciellt tolkanvändarna, det vill säga de som inte kan det svenska språket brukar visa uppskattning på att göra sina meningar förmedlade. Det är självklart alltid kul att bli uppskattad och höra att man gör ett bra jobb.

Det gör du verkligen! Varför är det sådan stor brist på kvalificerade tolkar enligt dig?

Kraven på tolkar är dessvärre allt för lågt hos många förmedlingar. Och varför utbilda sig om man ändå kan jobba som en övrig tolk, det vill säga en som har gått en 8 timmars utbildning eller liknande? Många tänker nog tyvärr så då arvodet för alla uppdrag inte alla gånger så mycket högre för utbildade tolkar, det vill säga sådana som har gått 1-årig grundutbildning om inte mer. En lösning bland flera vore nog att höja arvodet för de som är riktigt utbildade och på så vis stimulera fram högre kvalité.

Jag förstår din poäng. Som bekant undviker vi gärna på Syntax Tolkservice “övriga tolkar”. Vad står på tur inom ditt yrke, du själv vill fortsätta utbilda dig inom detta vet jag?

Just nu är jag en utbildad tolk eller grund utbildad som det heter, registrerat hos Kammarkollegiet. Och ja, jag pluggar på en preparandkurs (MyH) i Malmö inför att bli en auktoriserad tolk. Som det ser ut nu skulle jag i detta fall bli den första auktoriserade tolken i Somaliska inom Skånes län. Det känns verkligen spännande, givande och jag kan varmt rekommendera utbildningen. På längre sikt vill jag gärna ha specialkompetens inom juridik, bli en så kallad rättstolk. Juridik är området jag tycker är roligast. Det kan till exempel bli ganska trist med medicinska termer om man saknar djupare intresse för just medicin. Det återstår att se då det råder väldigt tuffa kunskapskontroller av Kammarkollegiet, är väldigt få som lyckas men jag hoppas.

Vi önskar dig all lycka och tror självklart att du kommer fixa det med tiden, tack för din medverkan!

%d bloggare gillar detta: